{"id":442,"date":"2019-01-09T14:52:44","date_gmt":"2019-01-09T14:52:44","guid":{"rendered":"http:\/\/tradgransen.se\/?page_id=442"},"modified":"2019-10-02T18:32:53","modified_gmt":"2019-10-02T18:32:53","slug":"flaten-stories","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/flaten-stories\/","title":{"rendered":"Fl\u00e5ten Stories"},"content":{"rendered":"

Here we gather stories about Fl\u00e5ten –\u00a0 as told and written by its inhabitants and visitors over the past 70 years. Some in Swedish, and some in English.<\/p>\n

Betydelsefulla \u00f6gonblick<\/a> av Ann-Mari Lundell<\/em><\/strong><\/h5>\n
N\u00e4r vi visste att v\u00e4rlden \u00e4r magisk<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Fun\u00e4sdalen Part I<\/a> by Ann Yee<\/em><\/strong><\/h5>\n
Gifts of the Mountains<\/a> by Clint Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Jul- och p\u00e5skresor<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Sn\u00f6storm<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Grand Hotel<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Tredagarsstormar<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n
Fj\u00e4llkon<\/a> av Maj Stoddard<\/em><\/strong><\/h5>\n

 <\/p>\n

Betydelsefulla \u00f6gonblick av Ann-Mari Lundell<\/em><\/h4>\n

\u201dTo see a World in a Grain of Sand
\nAnd a Heaven in a Wild Flower
\nHold Infinity in the palm of your hand
\nAnd Eternity in an hour\u2026.\u201d
\nBy William Blake<\/p>\n

Den h\u00e4r sommaren 2019 reser jag upp till kusin Maj f\u00f6r en veckas vistelse hos henne och hunden Embla i Fl\u00e5ten-stugan. Jag \u00e5terv\u00e4nder till en mycket speciell plats. H\u00e4r har jag varit p\u00e5 bes\u00f6k m\u00e5nga g\u00e5nger i alla \u00e5ldrar. Betydelsefulla \u00f6gonblick v\u00e4cks till liv.<\/p>\n

Fotografier avsl\u00f6jar att jag var 2-3 \u00e5r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Fl\u00e5ten hos faster Maria och farbror Ragnar. Vad \u00e4r egna minnen och vad har jag h\u00f6rt ber\u00e4ttats? Jo, jag minns Newfoundlandshunden Roj, som sprang med oss barn. F\u00f6rst var det bara kusin Maj och jag sen kom sm\u00e5syskonen. Av Maj l\u00e4rde jag respekten f\u00f6r allt levande. Hon v\u00e4rnande om den minsta lilla mygga och myra. Jag lyssnade med f\u00f6rundran.<\/p>\n

Idag sluts cirkeln i f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r sm\u00e5krypen som vi inte kan leva utan. B\u00e5de Maj och jag har i sommar lyssnat till biologen och professorn Anne Svedrup-Thygesons viktiga sommarprat i radion om insekterna. Utan insekter \u00e4r det k\u00f6rt f\u00f6r oss alla, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Fascinationen f\u00f6r hundar finns ocks\u00e5 kvar. Roj var den f\u00f6rsta k\u00e4rleken i detta sammanhang. Jag har tillsammans med min Lasse haft fyra hundar. Nu finns den Dansk-svenska g\u00e5rdshunden Igor med oss och Maj upplever k\u00e4rleken till Ingrids och Isaks Flat-coated retriever Embla.<\/p>\n

Jag minns att vi stod modell i atelj\u00e9n n\u00e4r Ragnar skapade sin konst uppe p\u00e5 fj\u00e4llet. P\u00e5 n\u00e4thinnan finns tavlan d\u00e4r vi tjejer lekte med rockringar. Vi snurrade runt med rockringarna i full fart runt midjan.<\/p>\n

Jag minns vattnet i b\u00e4cken och n\u00e4r vid badade i Livs\u00e4tra\u00e5n. Vattnet brusade och \u00f6verraskade. H\u00e4r anar jag intuitionens inre k\u00e4rna \u2013 att bara l\u00e5ta vattnet f\u00e5 forsa ner \u00f6ver hela mig. I \u00e5r badar jag i dammen som Ragnar byggde. Jag k\u00e4nner mig verkligen vederkvickt.<\/p>\n

Viktigast av allt \u00e4r nog minnena fr\u00e5n vintrarna \u00e4nd\u00e5 med skid\u00e5kning och mycken dramatik. S\u00e5 sm\u00e5ningom fanns R\u00f6ros-stugan d\u00e4r min familj fick bo n\u00e4r vi bes\u00f6kte den gener\u00f6sa sl\u00e4kten p\u00e5 fj\u00e4llet. I den stugan fick vi uppleva en h\u00e4ftig sn\u00f6storm. Sn\u00f6n drev in i de v\u00e4ggfasta s\u00e4ngarna s\u00e5 vi (mamma, pappa, Ylva, Lasse och jag) fick flytta samman i en dubbels\u00e4ng i storstugan. M\u00f6rkret var totalt utan elen som f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rsvann i stormen. Gasolkaminen v\u00e4rmde men skr\u00e4mde n\u00e4r det sm\u00e4llde i pl\u00e5ten. Hur l\u00e5ng tid stormade det? Det k\u00e4ndes som en evighet. Kvar lever ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av kittlande sp\u00e4nning. Efter\u00e5t \u00e4r det en h\u00e4ndelse jag inte skulle vilja vara utan. Andra dagar badade fj\u00e4llet i sol och vi for p\u00e5 l\u00e5nga skidutflykter.<\/p>\n

Den h\u00e4r sommarn 2019 g\u00f6r Maj, Embla och jag dagsutflykter upp till Lill-skarven och upp p\u00e5 An\u00e5fj\u00e4llet bland annat. Det blir fina \u00f6gonblick som l\u00e4ggs samman med alla tidigare minnen. Jag \u00e5ker hem med ett stort lugn. Livet vid tr\u00e4dgr\u00e4nsen ger tid f\u00f6r reflektion och fina samtal. K\u00e4nns s\u00e5 fascinerande att t\u00e4nka p\u00e5 Ingrid och Isak som bott h\u00e4r ett helt \u00e5r nu.<\/p>\n

I det \u00f6ppna fj\u00e4llandskapet f\u00e5r jag syn p\u00e5 detaljerna och tanken f\u00e5r fritt utlopp. H\u00e4r har samtal p\u00e5g\u00e5tt i generationer. V\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrars samtal ligger som en stabil grund. Br\u00f6derna Ragnar och Rune m\u00f6ttes st\u00e4ndigt \u00f6ver schackbr\u00e4det och sv\u00e4gerskorna Maria och Ingrid fann varandra i en fin gemenskap. V\u00e5r generation bestod av en h\u00e4rlig tjej-liga: Maj, Sara. Eva, Boel, \u00c5sa-Karin, Ylva och undertecknad. Tack f\u00f6r alla h\u00e4rliga m\u00f6ten och samtal uppe p\u00e5 fj\u00e4llet.<\/p>\n

\"\" \"\" \"\"<\/p>\n

N\u00e4r vi visste att v\u00e4rlden \u00e4r magisk av<\/em> Maj Stoddard<\/em><\/h4>\n

Naturen \u00e4r liv, den \u00e4r besj\u00e4lad. Kl\u00e4ttertr\u00e4det, reptr\u00e4det, trapetstr\u00e4det, men ocks\u00e5 Storsten, Tvillingstenarna, Sittstenen, b\u00e4cken, Livs\u00e4tra\u00e5n, bj\u00f6rkarna, Skarvarna, Helags, An\u00e5fj\u00e4llet. Marken. Olympiaden med enbuskarna. Jag tyckte, och tycker, mig ha en personlig relation till allt i naturen omkring mig p\u00e5 Fl\u00e5ten. Ett sammanhang och en tillh\u00f6righet.<\/p>\n

Vattnet. Pappa byggde en vattensnurra. Han l\u00e4rde oss att f\u00f6rst\u00e5 det forsande vattnets kraft. Till och med styrkan i v\u00e5r lilla b\u00e4ck. Hjulet snurrade i det lilla vattenfallet en bit ovanf\u00f6r bryggan. Att vatten som f\u00f6ljsamt viker undan f\u00f6r en kropp ocks\u00e5 kan urholka en sten, det l\u00e4rde vi oss. Att vattnet \u00e4r heligt. Vattnet som porlar, brusar, d\u00e5nar och talar till oss om vi lyssnar.<\/p>\n

Luften. Vinden. Den milda vinden som rufsar h\u00e5ret och sveper bort myggen. Den h\u00e5rda vinden som kan v\u00e4lta tr\u00e4d och tjuta runt knutarna. Den lekfulla vinden, d\u00e5 blir det tid f\u00f6r drakbygge. Drakarna tillverkades av bambu och lakansv\u00e4v. De dekorerades och fick ansikten. D\u00e5 blev atelj\u00e9n en drakbyggarverksad. Ragnar, Bimbim och alla barn fl\u00f6g drakarna p\u00e5 Fl\u00e5ten. Vindens spr\u00e5k \u00e4r rikt, den kan tala tyst och den kan ryta. Visst kan du h\u00f6ra vad den s\u00e4ger om du ger den en chans.<\/p>\n

Jorden. Fj\u00e4llets jord ger n\u00e4ring \u00e5t dv\u00e4rgbj\u00f6rk, b\u00e4ckvide, enbuskar, kr\u00e5kb\u00e4r, ripb\u00e4r, ljung och lappljung. P\u00e5 fj\u00e4llet kan man g\u00e5 en g\u00e5ng utan att det blir n\u00e5got sp\u00e5r, men g\u00e5r man ett par g\u00e5nger till p\u00e5 samma plats s\u00e5 blir det en stig. Vi s\u00e5dde gr\u00e4sfr\u00f6 d\u00e4r marken var skadad p\u00e5 stigen upp mot huset, Vi barn trampade, trampade f\u00f6r att f\u00e5 ner fr\u00f6na i marken. Att hj\u00e4lpa naturen bli hel igen, det var v\u00e5r uppgift. Runt huset i gr\u00e4sets sp\u00e5r v\u00e4xte det upp midsommarblomster, fibblor, sm\u00f6rblommor gullris, kattfot, norsknoppa, ormrot och blodrot. R\u00f6dbl\u00e4ra, brudborste och kvanne flyttade ocks\u00e5 in.<\/p>\n

Elden. Br\u00e4nngropen var mammas mark. En liten stig genom kr\u00e5kb\u00e4rsriset ner intill b\u00e4ckravinen. Jag kan se henne g\u00e5 d\u00e4r med t\u00e4ndstickor, vattenhinken f\u00f6r elds\u00e4kerhet, en pinne f\u00f6r att raka gl\u00f6d och tr\u00e4rester. Att h\u00e5lla ordning p\u00e5 flammorna och mata elden efterhand. Sitta och se in i l\u00e5gorna. Nu har Eva \u00f6vertagit uppdraget och sitter d\u00e4r i timmar p\u00e5 samma s\u00e4tt. Eldmeditation. Och den livgivande elden, den i kaminen och k\u00f6ksspisen, elden till paellan vid lilla utomhusspisen. Elden som \u00e4r en g\u00e5va, men som m\u00e5ste vaktas och sk\u00f6tas v\u00e4l.<\/p>\n

Men f\u00f6rst p\u00e5 vintern syns den, stj\u00e4rnhimlen. Vintergatan, Orion, Andromeda, Sjustj\u00e4rnan. En hel v\u00e4rld runt om oss, s\u00e5 stor, fr\u00e4mmande och mystisk att det svindlar. Men s\u00e5 stark blir k\u00e4nslan av att h\u00e4r p\u00e5 Fl\u00e5ten som \u00e4r v\u00e5rt hem i den lilla v\u00e4rlden, h\u00f6r vi f\u00f6r alltid ihop med alltet, hela universum. Att allt egentligen \u00e4r hemma.<\/p>\n

\"\"\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\"\"<\/p>\n

Fun\u00e4sdalen Part I by<\/em> Ann Yee<\/em><\/strong><\/h4>\n

Summer, 1962 <\/strong>
\nAfter a wonderful road trip that began in Uppsala and continued through Leksand, Mora, H\u00e4rnosand and Skellefte\u00e5, my Chicago friends, Bill and Violeta Adams, and I headed towards the western border of Sweden to a place called Fun\u00e4sdalen to visit a family whom my friends knew from Uppsala. Dressed in, not quite my Sunday best, but nylon stockings and dainty shoes,- what one would wear as a guest invited into someone\u2019s home, I found myself trudging up an almost mountain path. The path was overgrown with brambles and mini trees and moss and lichens. It was muddy and uneven and I feared to think of what animal or insect could jump out and suddenly attack me. I stumbled and huffed and puffed my way up. Who would live up here, I asked myself. How does one survive the lack of a nicely paved road? How does one survive the lack of coffee shops and people in houses, up here in the wilderness? I was definitely a visitor out of my element. Most of my life had been spent in the big cities of Boston and Chicago where tall buildings and concrete were the visual experiences of every day. I had never been this close to a mountain before except for the few times when I went skiing somewhere outside of Chicago and had the luxury of being transported up the mountain by a rope tow.<\/p>\n

After what seemed like miles and miles of trudging, we finally arrived. My stockings were shredded into strands that hung loosely from my legs and my shoes were indistinguishable from the muddy path,—but, what welcoming arms came out to greet us!! First came Roj, the biggest dog I had ever seen. Roj, I was later told, was a Newfoundland dog, a work dog who did all the hauling of the heaviest supplies up the mountain. Next came Ragnar, a tall exuberant figure whose energy and warmth and almost childlike joy filled all the space around us. He was of the mountain. Next came Maria, more subdued, but equally warm and inviting. To me, she represented the glue that held this family together. Then, out came four children: Maj, who was twelve, seemed very much like Maria, warm and happy and eager to be friends; the twins, Eva and Sara, eight,- they could not have been more opposite. Sara was tall, blond and much like Ragnar, emotional, expressive and full of energy. Eva was quiet but her eyes told me she was very observant and fully engaged with everything that was happening around her. And lastly, there was Boel, who was perhaps two years old. Her big blue eyes totally captivated me.<\/p>\n

\"\"
Ragnar, Boel and Roj, 1962.<\/figcaption><\/figure>\n

After afternoon coffee and delicious Swedish goodies, Bill, Violeta and I said our goodbyes and headed back down the mountain and returned to Uppsala. It wasn\u2019t until Christmas of that year when I was invited back to Fun\u00e4sdalen that I came to fully understand the meaning of this wonderful family.<\/p>\n

Christmas, 1962 <\/strong>
\nI don\u2019t know if it was an unusually snowy year, but there was an unbelievably large amount of snow covering the mountain and obscuring the outlines of the trees and bushes. We trudged up the mountain on skis, carrying backpacks loaded with supplies purchased in the little town below,-everyone, that is, except me. Maria understood my plight and gave me a very light load to carry. Not only was I not a skilled skier, but to make matters worse, I was trying to go uphill on the downhill skis I had purchased in Germany. Needless to say, to this day, we still remember and laugh about my struggles and my many, many falls. These struggles continued even after I abandoned my downhill skis for regular cross-country skis and recently, Eva told me how they, as children, couldn\u2019t believe that there was an adult who didn\u2019t know how to ski. How was that possible?<\/p>\n

\"\"
Adventure on skis. Towards Fl\u00e5ten, 1962<\/figcaption><\/figure>\n

That week I spent many hours on my assigned task,- to shovel the snow away from the front door. Easy, I thought, but little did I know that within a very short time, an hour or so, the door would again be blocked by mounds of snow. That week I learned the Swedish words \u201cskotta igen\u201d (keep shoveling,-my translation)<\/p>\n

And of course, the water pump froze that week, so we took to filling buckets with snow and melting them over the wood stove. Except for my bucket. I had no idea that the snow needed to be packed down hard in the bucket, so after placing mine on the stove, I succeeded in obtaining maybe, generously speaking, an inch of water. Maria, with an amused smile, showed me how to pack the next bucket.<\/p>\n

Most of the week we stayed indoors, playing games, making simple origami figures, drawing, sketching and having loads of fun. Eventually, we did go out. Eva and Sara slid down the snow bank in front of the house shrieking with laughter, while Maj and I just hung out, as I recall.<\/p>\n

\"\"
Sliding down backen, 1962.<\/figcaption><\/figure>\n

Ragnar worked in the studio, painting the local landscape and my portrait while he listened to music. I was mesmerized, watching him paint. Bam, bam, bam, as he slapped paint upon the canvas. He entered an almost trance-like state. On occasion, as he peered from around his large canvas, I noticed his eyes were beady and intense. He was somewhere behind those eyes. Bam, bam, bam, more paint on the canvas. After about a half an hour, he rested. That\u2019s all for now, he would say, somewhat exhaustedly and I would disappear into the kitchen or find the girls.<\/p>\n

\"\"
In the studio. Fl\u00e5ten, 1960s.<\/figcaption><\/figure>\n

Meanwhile Maria would stoke up her wrought iron wood burning stove and perform miracles with it. She cooked dinner, baked cookies and bread without any measuring cups or thermostat. Somehow, she knew when the temperature was right and when the bread was done. I remember writing home and describing her incredible mastery of this stove and how it reminded me of our mother who fed eight children using a coal burning wrought iron stove also without gauges. How we took all this for granted.<\/p>\n

That week I learned to sing Bj\u00f6rnen sover and Hej tomtegubbar and Nu \u00e4r det ar Jul igen! I saw real candles burning on a Christmas tree. I saw how the clouds made different shadows on Fun\u00e4sdalsberget as the sun moved across the sky. This fascinated me. I experienced kerosene lanterns as a source for light. I also learned to sit in a very cold outhouse (Dass) and realized how fortunate we are to have flush toilets and not have to take a bucket of frozen waste out into the cold and heat it up so it could be buried in the earth. (Thank you, Ragnar!)<\/p>\n

What impressed me the most that week, was knowing that a family could choose to stay in a house, tucked away far up in a mountain, isolated, with no lights, no telephone, no electricity, no TV, no running water, and no flushable toilet, and still be eager to spend all holidays, summers and vacations up there under those conditions. So, I came to understand that there had to be more to life than these so called \u201cnecessities\u201d. This was a big deal for me.<\/p>\n

\"\"
Eva, Sara, Boel by the house on Fl\u00e5ten, 1960s.<\/figcaption><\/figure>\n

My family was very poor when we were growing up. Most of our childhood memories come from a time in Boston when we lived in a 3rd floor cold water flat. We had no bath tub. There was a gas heater that was the source of our hot water and an aluminum tub which we used to bathe in. Lighting this heater terrified my mother. She was afraid that the house would blow up. But she learned. We didn\u2019t have a refrigerator but had an ice box which the iceman filled with a huge chunk of ice whenever we placed a sign in the window calling for him to come upstairs. I can remember when we finally had a living room,- after the large bedroom was subdivided by a damask drape. I can remember our first telephone. When you are poor, you are forced to live the simple life. The items considered essentials were slowly earned as money became available.<\/p>\n

Thus, it came as a real awakening that a simple life could be something desirable and here I was, in the midst of this family who gave meaning to what was truly important in life. There is no need to chase the \u201cessentials\u201d, they are right here in the connections we make, the emotional bonding that occurs and the love and protection of the physical world around us that keeps giving us pleasure and meaning. This was a transformative period in my life. Every time I leave the mountains, I know I have left a part of me behind. I am so happy and grateful that this connection has been passed on to Sara, my daughter and Saris\u2019s namesake, and that, even though her experiences are different from mine, she feels as I do. I will always remember how she sobbed on the bus all the way from Fun\u00e4sdalen down to Stockholm. She sobbed for the both of us, for we are rooted in the love and affection and history we shared with this remarkable Johansson family in their home high up in the mountains.<\/p>\n

We are so fortunate.<\/p>\n

Ann
\nJuly 2, 2019<\/p>\n

\"\"
Snow storm on Fl\u00e5ten, 1962.<\/figcaption><\/figure>\n

Gifts of the Mountains by Clint Stoddard<\/em><\/h4>\n

The bus slowed and the driver announced we were following a bear down the road. The animal seemed young with a long golden coat of fur that waved back and forth with its every stride. The bear led the bus for a hundred yards before careening off the road to the same side it started from. This was my introduction to H\u00e4rjedalen and I thought \u2013 this really is wild country.<\/p>\n

I arrived in Fun\u00e4sdalen a half hour later and was dropped off in front of the grocery store. Soon, Maj, Eva, and Sara met me in their Ford van. I was taken aback when they arrived. I had met Maj and Sara at a Denver youth hostel earlier that spring and was under the impression that the two were merely friends, so it was surprising to see them here together. They must be the best of friends, I thought. Of course, I soon found out they were sisters, two of four. Eva was Sara’s twin, and there was yet another sister to meet.<\/p>\n

We drove a few kilometers out of town towards the west and parked at the end of a lonely gravel road. This was the beginning of \u201cRagnar’s V\u00e4g\u201d, the path from road to the Johansson mountain home.<\/p>\n

We strode up the hill among the fir and dwarf birch, crossing marshy areas and a gurgling stream. It was August and the sun was curiously high in the sky for the time of day, at least compared to where I came from, Southern California. A golden clear light played on the trunks of the birch and their fluttering leaves, but the air wasn’t warm. It was cool and refreshing on the face, and so clear and clean. I felt I had entered a parallel reality, to which the world I had known didn’t compare favorably. We came to the edge of the forest and there stood the cabin, a pieced together abode, with its history written in the architectural add-ons; a room attached here, a lean-to added there, a large timbered studio running in to the board and batten house, and beyond the house, a vast, open, nearly treeless expanse, that ran out and up towards mountains and down valleys as far the eye could see.<\/p>\n

On approach to the compound we are charged by another bear. No, wait, it’s Faust, the family dog, a huge black Newfoundland hound, greeting us. We enter the home and I meet the rest of the family, Pappa Ragnar, Mamma Maria, and the quiet and youngest sister, Boel.<\/p>\n

Reminded of the bear on the road, I mention seeing it, which elicited quite a response from Ragnar. In all the years he had been here he’d never seen a bear, and here I thought it a regular occurrence. After a few pleasantries, Ragnar asked if I played chess. \u201cWell\u201d, I said, \u201cI have only played a few games.\u201d \u201cSit\u201d, said Ragnar gesturing to a chair at the table with a chessboard set up and at ready to play. After I had to ask him to remind me which direction the knights could move, he got the picture – I had no idea how to play chess. He pushed aside the chess board, and said, \u201cArm-wrestle?\u201d He put his elbow, an incongruously large Popeye-esque forearm with and an equally daunting hand attached, on the table and proceeded to slam my hands, right and left, to the table. Okay, I’m getting the feeling, this is a test. \u201cFinger Pull?\u201d he asked. \u201cWell, if absolutely necessary,\u201d I thought. My fingers hurt for a few days, after the tendons were sufficiently twanged by Ragnar’s massive fingers.<\/p>\n

What was this all about? As I later found out, Ragnar was and had always been a very playful and competitive person, whether in running and jumping in his youth and throughout his long life, or competitive chess playing, and as it turned out, arm wrestling in Egypt \u2013 one of his stories from around-the-world travels. So, he was just being himself, I suppose, but at the time, I liked to think he was showing me who was boss around there. After all, here I was, apparently the only other male, Faust, the dog aside, in a house full of women, and perhaps he felt protective at some level, as I’m sure I could not hide my delight in being amongst this family of intriguing and super intelligent women.<\/p>\n

Here was the close-knit Johansson family in their beautifully isolated cabin and I was struck by the situation’s unfamiliarity. They spent their holidays and most of the summer, together in their original family structure, but the children were grown and enjoyed their parents’ company. I had rarely seen such closeness, and was in awe of it, perplexed and somewhat envious.<\/p>\n

I was put up in the \u201cNorwegian Cabin\u201d at the west end of the property, a rustic log cabin with open fireplace, traditional sod roof and rudimentary kitchen setup. The view was over \u201cFl\u00e5ten\u201d, the name for the great expanse of open terrain to the northwest of the family compound. So, many things contributed to the \u201cmagic\u201d of this place. Much was unfamiliar to me, not least of which was the seemingly endless days, despite the season being well past the summer solstice. The skies never really darkened as the sun just rotated around the horizon, rather than bisect it, with a dip below it in the late night and early morning time. I hadn’t given much thought to movements of the sun before Fun\u00e4sdalen. Fl\u00e5ten, with its treeless terrain seemed more like an ocean with the distant mountains forming enormous waves on the tossing sea. This impression was to be greatly increased during future Winter visits to Fl\u00e5ten.<\/p>\n

The girls took me on mushroom foraging walks in the forests and over the border in nearby Norway. We found cloudberries and blueberries, as well. These were all new experiences for me that only compounded the sense of awe and magic this place instilled. We travelled to Mitt\u00e5dalen, a Sami community and to Evagraven, a large, deep, rocky cut through the open landscape where we pic-nicked and explored the surroundings.<\/p>\n

Throughout my week long stay with the Johanssons, my attraction to Maj only grew. I felt a deep affinity with her that I could not explain. She seemed to be aware of the transformation going on in me, not only in relation to her but to the entire environment. It was as if she were wordlessly saying, \u201dIsn’t this place amazing and magical?\u201d to which I could only confirm, \u201dYes\u201d, wholeheartedly.<\/p>\n

Little did either of us know at the time that we would become a family. Isak would later be conceived in the very cabin I lodged in on my first stay on Fl\u00e5ten. It was later, when Maj was pregnant with Isak, that a couple of prophetic dreams I had had years before ever coming to Sweden came up in my thoughts.<\/p>\n

In the first dream, I was in California at a familiar beach with a long staircase from the cliffs to the beach below. I was carrying in my arms, a beautiful blond-haired woman. When we reached the bottom of the stairs, we embraced and we had a toddler in our arms. We were looking at each other intently, all three of us, with a profound joy and love permeating everything around us. I awoke from that dream with an absolute knowledge that I would be married and have a child. It was profoundly convincing. There was no doubt in my mind.<\/p>\n

In the second dream, not long after the first, I was walking hand in hand with a young boy, over a barren, treeless, landscape, quite like Fl\u00e5ten, or like a scene out of Bergman’s film, \u201dThe Seventh Seal\u201d, where death takes the hands of folks and leads them away across an open landscape. But in this scene there was no death, but such intense joy that when I awoke, I knew absolutely I would have a son someday.<\/p>\n

When Maj was pregnant, we didn’t know the sex of the baby, nor did we want to know. However, everyone in the family was convinced it would be a girl, except me. I knew with an irrational certainty, the baby was a boy. This seemed to irritate everyone\u2014how could I possibly know? Ragnar, at first, even seemed a bit disappointed at first that Isak was not a girl, but came around quickly when he finally met Isak.<\/p>\n

With many years of family vacations in all seasons in Fun\u00e4sdalen, on Fl\u00e5ten with the entire family, as well as, alone, in the solitude of the mountains, gratitude, renewal, and love, come to mind as the predominant qualities of being there.<\/p>\n

With love,<\/p>\n

Clint<\/p>\n

Minnen fr\u00e5n en uppv\u00e4xt p\u00e5 Fl\u00e5ten av Maj Stoddard<\/em><\/h4>\n

\u201dKan du inte skriva ner n\u00e5gra minnen och upplevelser som \u00e4r f\u00f6rknippade med att bo p\u00e5 Fl\u00e5ten?\u201d, fr\u00e5gade Isak en dag n\u00e4r han och Ingrid som b\u00e4st h\u00f6ll p\u00e5 med f\u00f6rberedelserna f\u00f6r att flytta upp dit f\u00f6r ett helt \u00e5r. Det k\u00e4ndes fint, jag blev glad \u00f6ver det, men inte f\u00f6rr\u00e4n jag kom upp till dem f\u00f6r att fira jul satte tankarna ig\u00e5ng. Upp till Fl\u00e5ten d\u00e4r man klara dagar ser Helags norr\u00f6ver, Sonfj\u00e4llet i sydost och Skarvarna, hemmafj\u00e4llen rakt v\u00e4sterut. Och d\u00e4r den \u00f6ppna fj\u00e4llmarken breder ut sig.<\/p>\n

Jag vet att en stor del av det som format mig \u00e4r fj\u00e4llet. Jag har m\u00e5nga tydliga minnen fr\u00e5n barndomen h\u00e4rifr\u00e5n. Andra g\u00e5nger blandas minnen med ber\u00e4ttelser och fragment som jag h\u00f6rt genom \u00e5ren. Och minnen och ber\u00e4ttelser forts\u00e4tter att delas i samtal mellan oss syskon. Men nu n\u00e4r r\u00f6sterna fr\u00e5n dem som var med och ber\u00e4ttade sedan l\u00e4nge har tystnat har ber\u00e4ttelsen vuxit ihop och blivit min, den bor i mig.
\nJag minns och b\u00f6rjar med vintern.<\/p>\n

Jul- och p\u00e5skresor<\/strong><\/h5>\n

Vi \u00e5kte alltid till fj\u00e4lls s\u00e5 fort vi barn hade skollov. Resan upp till Fun\u00e4s fr\u00e5n Uppsala var l\u00e5ng. Grusv\u00e4gar efter Sveg p\u00e5 femtiotalet och kanske var det grus l\u00e4ngre s\u00f6derut ocks\u00e5. Det var m\u00e5nga g\u00e5nger knepigt v\u00e4glag. Sn\u00f6kedjor och yrsn\u00f6 \u00e4r tidiga minnen. \u00c4ven under hela sextiotalet gjordes resan i tv\u00e5 etapper. Hundar och barn och katt lastades av i Sveg p\u00e5 Lilla hotellet, ett enkelt familjepensionat. Vi tog in d\u00e4r under m\u00e5nga \u00e5r. Stannade en g\u00e5ng redan i Ljusdal, antagligen f\u00f6r v\u00e4dret. Och en g\u00e5ng blev vi tvungna att s\u00f6ka skydd hos G\u00f6ran Wallius n\u00e5gonstans i H\u00e4lsingland (pappa fick hj\u00e4lp av G\u00f6ran att bygga f\u00f6rsta atelj\u00e9n 1954). D\u00e5ligt v\u00e4der, hoppl\u00f6st v\u00e4glag. Vilka \u00e4ventyrare de var Maria och Ragnar. En annan v\u00e4rld d\u00e5.<\/p>\n

Framme i Fun\u00e4s mitt p\u00e5 dagen. Skidor och pulkor hade vi f\u00f6rvarade f\u00f6rst p\u00e5 Gr\u00f6nl\u00e4ndaren, sen hos Gustav och Anna i H\u00e5llstugorna, senare hos Stig och till slut i Fj\u00e4llk\u00e4llans skidf\u00f6rr\u00e5d. S\u00e5 allt h\u00e4mtades ut. Hundarna sp\u00e4ndes f\u00f6r och sp\u00e5rningen upp mot Fl\u00e5ten tog sin b\u00f6rjan. Innan n\u00e5gra hus var byggda i H\u00e5llans stugby var bilen parkerad vid H\u00e5llstugorna. Vi \u00e5kte direkt d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6rst genom granskogen och sedan l\u00e4ngs ett smalt fj\u00e4llbj\u00f6rksb\u00e4lte till v\u00e5rt hus p\u00e5 Fl\u00e5ten precis ovanf\u00f6r tr\u00e4dgr\u00e4nsen. Allt var or\u00f6rt. Stilla, tyst. Vi turades om att sp\u00e5ra om sn\u00f6n var djup och mjuk. P\u00e5 p\u00e5sken fick vi skotta oss in till atelj\u00e9farstun. Sn\u00f6n l\u00e5g \u00f6ver k\u00f6ksf\u00f6nstret och upp mot taket. Vi \u00e5kte tefat fr\u00e5n taket och ner mot tr\u00e4dgr\u00e4nsen.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 v\u00e4g till stugan 1957<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6rsta dagen eldades det i spis och kamin. Fotogenkaminerna sattes ig\u00e5ng. Alla madrasser, t\u00e4cken och lakan st\u00e4lldes, lutades, h\u00e4ngdes s\u00e5 att de blev uppv\u00e4rmda. Det fungerade alltid. Det var varmt att krypa ner i s\u00e4ngen p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n

Fotogenkaminerna m\u00e5ste ses till. Mamma var uppe flera g\u00e5nger p\u00e5 n\u00e4tterna f\u00f6r att se att de var ig\u00e5ng och inte stod och osade. Stugan hade gasollampor och gasolspis. Allt det d\u00e4r byttes ut n\u00e4r pappa hade en utst\u00e4llning som gav pengar till att dra in elektricitet i mitten p\u00e5 sextiotalet tror jag. Vilken lyx, tyckte vi!<\/p>\n

Mamma var m\u00e4stergr\u00e4varen. Hon skottade k\u00f6ksbron fri och under stormperioder var det en st\u00e5ende uppgift. Mamma gr\u00e4vde sig ner till b\u00e4cken f\u00f6r att f\u00e5 in dricksvatten. N\u00e4r vi var stora nog hj\u00e4lpte \u00e4ven vi barn till med att fylla p\u00e5 stora kitteln som st\u00e4ndigt stod p\u00e5 spisen eller kaminen med sn\u00f6 som sm\u00e4lte till disk- och tv\u00e4ttvatten.
\nBakom huset blev det alltid en flera meter h\u00f6g sn\u00f6driva. D\u00e4r gr\u00e4vde mamma ut hyllor s\u00e5 att vi fick ett kylsk\u00e5p eller frys att f\u00f6rvara mat i. En g\u00e5ng hade r\u00e4ven hittat denna skatt s\u00e5 d\u00e4refter m\u00e5ste vi t\u00e4nka oss f\u00f6r med vad som sattes ut.<\/p>\n

Det var kallt att g\u00e5 p\u00e5 dass. Dasshinken i pl\u00e5t. N\u00e4r den var full och skulle t\u00f6mmas hade inneh\u00e5llet frusit. Pappas p\u00e5fund var att s\u00e4tta hinken p\u00e5 den varma kaminen tills inneh\u00e5llet tinade upp lagom f\u00f6r att kunna t\u00f6mmas. Det luktade. Han tog hinken och skidade iv\u00e4g rakt ner\u00f6ver och t\u00f6mde den. (\u201dAllt renas i sn\u00f6n\u201d) Kissade gjorde vi ute – eller p\u00e5 potta p\u00e5 kv\u00e4llen och natten.<\/p>\n

Vi fick telefon. N\u00e4r man snurrade p\u00e5 veven kom man till telefonv\u00e4xeln nere i byn.
\nVi hade 79 B, Per Tagg, fiskarfamiljen mittemot Gr\u00f6nl\u00e4ndaren hade 79 A. Tv\u00e5 signaler var till oss. En var till Taggen, d\u00e5 skulle man inte svara. Vi k\u00f6pte r\u00f6ding hos Per Tagg, men det var mest p\u00e5 somrarna.<\/p>\n

Sn\u00f6storm<\/h5>\n

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen har alltid handlat om pappa Ragnar i sn\u00f6stormen, men jag inser pl\u00f6tsligt medan jag skriver ner den, att den lika mycket handlar om min mamma Maria.<\/p>\n

Det \u00e4r p\u00e5sktid. Jag \u00e4r \u00e5tta eller nio \u00e5r gammal. Vi \u00e5ker skidor upp mot Fl\u00e5ten. Gunnar och Margareta Eklund har kommit f\u00f6r en vecka p\u00e5 fj\u00e4llet. De har sin Newfoundlandshund Raja med. Gunnar \u00e4r pappas kusin och st\u00e4ndige schackpartner i Uppsala. Deras v\u00e4n Kerstin Ekman \u00e4r ocks\u00e5 med. Jag tror hon \u00e4r ledsen f\u00f6r sin skilsm\u00e4ssa, fast det vet jag inte d\u00e5. V\u00e5r stuga \u00e4r liten och bes\u00f6karna har f\u00e5tt l\u00e5na Wallstams stuga borta vid Livs\u00e4tra\u00e5n. Dagen de kommer \u00e4r det lugnt och fint. Jag minns att jag tycker att det \u00e4r roligt och sp\u00e4nnande att de \u00e4r h\u00e4r.<\/p>\n

Sen bl\u00e5ser det upp till storm. Vi \u00e4r hos oss och g\u00e4sterna \u00e4r i sin stuga 800 meter bort \u00f6ver kalfj\u00e4llet. Pappa Ragnar oroar sig f\u00f6r att v\u00e4nnerna ska ge sig ut, f\u00f6rs\u00f6ka ta sig hit, ovana vid fj\u00e4llet som de \u00e4r. S\u00e5 n\u00e4r stormen saktar ner, sp\u00e4nner han p\u00e5 sig skidorna och r\u00e4nner iv\u00e4g med Newfoundlandshunden Roj som f\u00f6ljeslagare. Men vinden tar fart, sn\u00f6n b\u00f6rjar yra och det blir full sn\u00f6storm igen. Timmarna g\u00e5r. Jag minns ingen oro. Vad t\u00e4nkte mamma? Var hon s\u00e5 d\u00e4r lugn som n\u00e4r hon sa: \u201dPappa har s\u00e4kert blivit kvar och spelar schack, inte f\u00f6rs\u00f6kte han ta sig tillbaka n\u00e4r det blev s\u00e5 illa igen\u201d. Ingen telefon dit, inget s\u00e4tt att lugna sig. Bara \u201dJag tror att\u2026\u201d och mota bort alla andra tankar. Hur lyckades hon? Hur gjorde hon f\u00f6r att inte oroa oss barn?<\/p>\n

\"\"
Annalkande storm 2019<\/figcaption><\/figure>\n

Sju timmar senare ringde telefonen, ber\u00e4ttades det m\u00e5nga g\u00e5nger, s\u00e5 jag vet att det var sju. Att min mamma h\u00f6ll reda p\u00e5 det s\u00e4ger ocks\u00e5 n\u00e5got mer om henne. Hon som beh\u00f6ll lugnet i sitt fj\u00e4llhus med tre sm\u00e5 flickor i en rytande storm d\u00e4r allt utanf\u00f6r \u00e4r ett vitt inferno, sv\u00e5rt att andas i, d\u00e4r man inte ens kan se handen framf\u00f6r sig, eller knappt st\u00e5 upp. Det g\u00e5r inte att se ut genom f\u00f6nstren, allt blir igenmurat, huset skakar och knakar. Hon h\u00f6ll reda p\u00e5 tiden timme f\u00f6r timme, f\u00f6r hon visste inte var hennes man befann sig.<\/p>\n

Telefonen ringde. \u00a0Det hade g\u00e5tt sju timmar. Det var v\u00e4nnen Bengt Ellis som p\u00e5 den tiden hade sitt hus nere vid landsv\u00e4gen i dalen efter H\u00f6gsta H\u00e5llan mot T\u00e4nndalen. \u201dSaknar du n\u00e5gon vilseg\u00e5ngen turist?\u201d var hans \u00f6ppningsfr\u00e5ga. Ragnar hade hittat ut ur stormen, hittat nerf\u00f6r fj\u00e4llet, ner i dalen till Bengt.<\/p>\n

I m\u00e5nga, m\u00e5nga timmar irrade Ragnar p\u00e5 Fl\u00e5ten i sn\u00f6storm. S\u00e5 minns jag hans ber\u00e4ttelse:
\nHan n\u00e5dde fram till Wallstams stuga. Hann bara s\u00e4ga att de absolut inte fick ge sig ut under n\u00e5gra omst\u00e4ndigheter. Stormen tycktes fortfarande h\u00e5lla andan, s\u00e5 Ragnar v\u00e4nde hem\u00e5t direkt. Men p\u00e5 ett par sekunder tog stormen nya tag, r\u00f6t och slet. F\u00f6rblindad av sn\u00f6 tappade han andan och riktningen. Roj drog sig ner\u00f6ver och v\u00e4grade g\u00e5 vidare. De kom ifr\u00e5n varandra. Han m\u00e5ste sl\u00e4ppa hunden, f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda sig sj\u00e4lv. Hela tiden med ett slags mantra, ungef\u00e4r: \u201dinte ge efter, inte l\u00e4gga sig ner, inte vila\u201d. Jag minns att han ber\u00e4ttade hur n\u00e4ra det var, hur tr\u00f6tt han var. Men hela ber\u00e4ttelsen med alla detaljer fick vi barn inte d\u00e5 och inte senare heller.<\/p>\n

Det som blev r\u00e4ddningen till slut var den skymt av solen som han fick efter timmar genom rykande, vilt sn\u00f6vitt. Pl\u00f6tsligt skymtade en dimmig solskiva, och Ragnar t\u00e4nkte; \u201dmen solen st\u00e5r fel\u201d, ins\u00e5g att han var helt vilse i v\u00e4derstrecken och tvingade sig sj\u00e4lv till ett f\u00f6rs\u00f6k att h\u00e5lla i minnet var han sett solen. Jag tror det var d\u00e5 det b\u00f6rjade b\u00e4ra utf\u00f6r, ner i dalen och r\u00e4ddningen bort fr\u00e5n fj\u00e4llet.<\/p>\n

Det jag minns var att mamma ville att pappa skulle stanna \u00f6ver natten hos Bengt. Han var r\u00e4ddad och funnen och hon ville nog inte att han skulle riskera en ny omg\u00e5ng \u00e4ven om v\u00e4gen upp till stugan var kort. Senare p\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r stormen b\u00f6rjat bedarra p\u00e5 riktigt d\u00f6k han upp v\u00e5r k\u00e4ra pappa. Men vi barn som inte fattat vad han varit med om blev tillintetgjorda n\u00e4r vi uppt\u00e4ckte att inte Roj var med. Den lyckliga hemkomsten v\u00e4nde till f\u00f6rtvivlan. Var fanns Roj?<\/p>\n

Det bl\u00e5ste h\u00e5rt den natten ocks\u00e5. Det h\u00e4r \u00e4r en tydlig bild: P\u00e5 morgonen borstades sn\u00f6 bort fr\u00e5n det helt sn\u00f6t\u00e4ckta f\u00f6nstret till v\u00e5rt vardagsrum. D\u00e4rute satt tre figurer p\u00e5 kn\u00e4 p\u00e5 sn\u00f6drivan utanf\u00f6r och vinkade glatt. Det tog f\u00f6rmodligen en stund f\u00f6r dem att gr\u00e4va sig fram till d\u00f6rren. Jag minns att jag var uppr\u00f6rd \u00f6ver att de gett sig ut, att pappa sagt att de skulle stanna inne och riskerat livet \u2013 och kanske Roj f\u00f6r deras skull \u2013 och h\u00e4r kom de i alla fall.<\/p>\n

\"\"
Insn\u00f6ad i vardagsrummet 2019<\/figcaption><\/figure>\n

Hur det nu var, kanske var de inne ett tag och pratade, men Ragnar och Gunnar och kanske n\u00e5gon mer gav sig av f\u00f6r att leta efter Roj. Raja var med f\u00f6rst\u00e5s. De \u00e5terv\u00e4nde med b\u00e5da hundarna. N\u00e4ra Wallstams hus hittade de Roj, han l\u00e5g fortfarande under den sn\u00f6h\u00f6g han s\u00e4kert gr\u00e4vt och haft som skydd hela natten. Jag minns att pappa sa att de ropade och att pl\u00f6tsligt stack en svart nos upp i en liten sn\u00f6kulle och snart hela hunden. V\u00e4lbeh\u00e5llen och n\u00f6jd med att ha blivit hittad. Gl\u00e4djen blev stor h\u00e4rhemma.<\/p>\n

Jag skriver det h\u00e4r en dag p\u00e5 fj\u00e4llet sextio \u00e5r senare, inspirerad av Isak som bor h\u00e4r med sin Ingrid detta \u00e5r och g\u00e4rna vill ha ber\u00e4ttelser om huset, platsen och m\u00e4nniskorna. Det stormar idag ocks\u00e5 s\u00e5 att det knakar och tjuter i huset. Det darrar lite l\u00e4tt under orkanbyarna. Vi befinner oss i ett vilt lufthav. Vi kan inte g\u00e5 ut, s\u00e4rskilt inte f\u00f6r att kissa. Embla, hunden vill inte heller utanf\u00f6r d\u00f6rren. Hon har tvingats ut tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r att huka sig vid stugv\u00e4ggen. Hela huset \u00e4r kl\u00e4tt av sn\u00f6 och f\u00f6nstren g\u00e5r inte l\u00e4ngre att se ut igenom. T\u00e4nker p\u00e5 hur det skulle vara att befinna sig d\u00e4rute i detta kaos som tar andan ur en. Skulle man orka? Glad att pappa Ragnar gjorde det.<\/p>\n

Grand Hotel<\/h5>\n

Att sp\u00e4nna p\u00e5 skidorna, runda huset och dra upp\u00f6ver Fl\u00e5ten. Vilken frihet. Tar man sikte p\u00e5 Lillskarvens sida just d\u00e4r leden g\u00e5r upp kommer man rakt \u00f6ver Fl\u00e5tenolympiaden, v\u00e5rt namn p\u00e5 heden med enbuskar, och vidare till \u00f6verg\u00e5ngsst\u00e4llet vid Livs\u00e4tra. D\u00e4r p\u00e5 andra sidan l\u00e5g Grand Hotel, ett lite vindpinat tr\u00e4skjul som var f\u00e4st med vajrar. Det hade en liten kamin och n\u00e5gra tr\u00e4b\u00e4nkar att sitta p\u00e5 l\u00e4ngs de korta v\u00e4ggarna. Jag tror det var Hotell Fun\u00e4sdalen som satt upp det lilla r\u00e4ddningshuset och hittat p\u00e5 det roliga namnet. Vi s\u00f6kte skydd d\u00e4r en g\u00e5ng n\u00e4r det bl\u00e5ste upp rej\u00e4lt och s\u00e5 d\u00e4r pl\u00f6tsligt som det kan g\u00f6ra. Det var mamma, faster Ingrid, vi systrar och kusinerna Mia och Ylva. Inte hyste vi n\u00e5gon r\u00e4dsla, det var ju sp\u00e4nnande, \u00a0skydd hade vi och antagligen mats\u00e4ck ocks\u00e5. Men dramatiken steg n\u00e4r pl\u00f6tsligt d\u00f6rren sparkades upp och en f\u00e4rdledare med ett g\u00e4ng ocks\u00e5 beh\u00f6vde komma in. D\u00e5 blev det tr\u00e5ngt. Hur det gick med det h\u00e5rda v\u00e4dret minns jag inte, men hem kom vi i alla fall.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 skidor upp mot Fl\u00e5ten, 2019<\/figcaption><\/figure>\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom byggdes ytterligare ett vindskydd upp mot Skarvsidan, det fick namnet Waldorf Astoria. Det h\u00e4r var innan Malmb\u00e4cksstugan byggdes. Med v\u00e4rme och v\u00e5ffelservering lockades fler turister och skid\u00e5kare upp p\u00e5 Fl\u00e5ten via Storvallsruet och T\u00e4nndalen. De sm\u00e5 vindskydden stod v\u00e4l s\u00e5 sm\u00e5ningom inte emot v\u00e4drets krafter. Man kan fortfarande se n\u00e5gra sp\u00e5r efter Grand Hotell, men bara om man vet var man ska titta, det \u00e4r l\u00e4tt att bara g\u00e5 f\u00f6rbi.<\/p>\n

Tredagarsstormar<\/strong><\/h5>\n

Det \u00e4r p\u00e5sk och stormarnas tid. Den h\u00e4r stormen vill inte ge sig. Det \u00e4r tredje dagen nu.\u00a0 Ingen kan g\u00e5 ut. Ingen sikt, f\u00f6nstren \u00e4r igenmurade. Om d\u00f6rrarna blir blockerade kan n\u00e5gon ta sig ut genom sovrumsf\u00f6nstret som sitter h\u00f6gt upp mot \u00f6ster. D\u00e4rutanf\u00f6r formar sig varje vinter en h\u00f6g sn\u00f6driva men det brukar alltid finnas en luftkanal n\u00e4rmast huset. Det d\u00e5nar, ryter och tjuter. Vi eldar i kaminen, vi ritar och lyssnar p\u00e5 radio. Mamma Maria tycker inte om att det bl\u00e5ser. Men det vet vi inte d\u00e5, hon s\u00e4ger det liksom i f\u00f6rbig\u00e5ende vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen n\u00e4r vi \u00e4r mycket \u00e4ldre. Hon m\u00e5ste haft det jobbigt de d\u00e4r stormdagarna. Vi barn accepterade det hela f\u00f6r att det inte gick att g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det. Vi var trygga, funderade inte p\u00e5 tankar som kom s\u00e5 sm\u00e5ningom; sitter taket kvar, tr\u00e4nger sig sn\u00f6n in p\u00e5 vinden, h\u00e5ller takf\u00f6nstren och stora panoramaf\u00f6nstret p\u00e5 atelj\u00e9n, kan vi komma ut n\u00e4r det hela \u00e4r \u00f6ver?<\/p>\n

Och s\u00e5 lika snabbt som alltid blev det tyst. N\u00e4r vi vaknar \u00e4r det som om n\u00e5got tungt lyfts av. Man kan andas l\u00e4ttare. Dags f\u00f6r inspektion. Den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r d\u00f6rrarna blockerade. Sovrumsf\u00f6nstret \u00e4r litet. Jag minns inte vem av oss barn det var som kl\u00e4ttrade ut. Atelj\u00e9d\u00f6rren \u00e4r l\u00e4ttast att skotta fram. Det ljusnar. Vi har kontakt med ytterv\u00e4rlden och den \u00e4r stilla nu, alldeles stilla.<\/p>\n

Fj\u00e4llkon<\/h5>\n

Fj\u00e4llkon \u00e4r liten, stark och t\u00e5lig, anpassad till ett kallt klimat. Hon \u00e4r vacker i sin vita kostym med svarta fl\u00e4ckar och prickar. Hon \u00e4r en del av min barndom p\u00e5 fj\u00e4llet men finns inte l\u00e4ngre kvar i H\u00e4rjedalen annat \u00e4n p\u00e5 ett par st\u00e4llen.<\/p>\n

P\u00e5 somrarna p\u00e5 femtiotalet str\u00f6vade sm\u00e5 grupper fj\u00e4llkor \u00e4nnu fritt hela dagarna. De kom fr\u00e5n f\u00e4bodar och bondg\u00e5rdar nere i dalen. De gick p\u00e5 skogsbete och det s\u00e4gs att fj\u00e4llkorna blev l\u00e4ttr\u00f6rliga och nyfikna f\u00f6r att de fick s\u00f6ka maten sj\u00e4lva. \u00c4nda upp till oss gick de i s\u00e4llskap med getterna och de fortsatte ofta l\u00e4ngs tr\u00e4dgr\u00e4nsen norr\u00f6ver, \u00e4nda bort mot Livs\u00e4tra\u00e5n innan det blev dags att v\u00e4nda hem\u00e5t.<\/p>\n

\"\"
Fj\u00e4llkor och getter p\u00e5 bes\u00f6k, mitten av 1950-talet<\/figcaption><\/figure>\n

Ida och J\u00f6ns Roos hade en liten g\u00e5rd ett par kilometer fr\u00e5n v\u00e5rt hus ner mot v\u00e4rdshuset Gr\u00f6nl\u00e4ndaren n\u00e4ra v\u00e4gen mot Fun\u00e4sdalen. Jag tror de hade fyra kor. Jag tyckte det var sp\u00e4nnande att f\u00f6lja med dit f\u00f6r att k\u00f6pa mj\u00f6lk som vi fick upph\u00e4lld i en mj\u00f6lkh\u00e4mtare, en kanna i aluminium med handtag och lock. Minns s\u00e4rskilt n\u00e4r jag fick vara med Ida vid mj\u00f6lkningen i deras lilla ladug\u00e5rd. Mj\u00f6lken var fet och obehandlad, den kom direkt fr\u00e5n kon. Ett lager gr\u00e4dde la sig alltid l\u00e4ngst upp. Mamma gjorde ofta filbunke \u00e5t oss i portionssk\u00e5lar av glas. Mj\u00f6lken fick sj\u00e4lvsurna och blev fast i konsistensen, som en slags yoghurt med mycket mj\u00f6lksyrabakterier. N\u00e4r vi kom tillbaka till Uppsala tyckte vi barn att mj\u00f6lken vi fick m\u00e5ste ha blivit utblandad med vatten.<\/p>\n

V\u00e4gen ner\u00f6ver till Ida och J\u00f6ns var ett eget litet \u00e4ventyr, f\u00f6rst en upptrampad smal stig som gick mer \u00e5t \u00f6ster genom bj\u00f6rkskogen \u00e4n den vanliga stigen s\u00f6derut mot h\u00f6gsta H\u00e5llan d\u00e4r vi hade bilen parkerad. Mycket nedf\u00f6rslut f\u00f6rst, men s\u00e5 sm\u00e5ningom kom vi ut p\u00e5 en bredare v\u00e4g med sp\u00e5r av vagnshjul. P\u00e5 ett st\u00e4lle fanns en tv\u00e4r kurva. Mamma ber\u00e4ttade att den hette Storkroken och var en del av den gamla landsv\u00e4gen mot T\u00e4nndalen och Norge.<\/p>\n

Vi h\u00e4mtade posten hos familjen Roos. Postsystemet fungerade s\u00e5 h\u00e4r: En g\u00e5rd i ett omr\u00e5de fick posten till sig fr\u00e5n ordinarie busstur. Busschauff\u00f6ren hade ett antal posts\u00e4ckar att dela ut vid h\u00e5llplatser l\u00e4ngs f\u00e4rdlinjen. Varje posts\u00e4ck h\u00e4ngdes upp p\u00e5 en stolpe f\u00f6rsedd med en krok. Ansvarig g\u00e5rd h\u00e4mtade s\u00e4cken, t\u00f6mde dess inneh\u00e5ll och agerade som ett litet postkontor d\u00e4r de som bodde runtomkring fick h\u00e4mta och l\u00e4mna sin post. I s\u00e4cken lades sen eventuella utg\u00e5ende f\u00f6rs\u00e4ndelser och s\u00e5 h\u00e4ngdes s\u00e4cken tillbaka f\u00f6r att bli upph\u00e4mtad.<\/p>\n

Det var en liten g\u00e5rd med vacker utsikt \u00f6ver Fun\u00e4sdalen. K\u00f6ket l\u00e5g en trappa upp och d\u00e4r bj\u00f6d Ida p\u00e5 v\u00e5fflor ibland. Jag var imponerad \u00f6ver deras handdrivna vattenpump \u00f6ver diskb\u00e4nken. Det var inte att vrida p\u00e5 en kran utan man m\u00e5ste ta tag i ett tr\u00e4handtag och dra det fram och tillbaka tills vattnet kom. \u00d6ver ladug\u00e5rden fanns h\u00f6skullen med en ramp upp. H\u00e4sten m\u00e5ste v\u00e4l haft en plats ocks\u00e5. H\u00e4sten som drog upp virke till bygget av stuga och atelj\u00e9 p\u00e5 fj\u00e4llet. Det var ju J\u00f6ns och hans bror Johan-Fredrik som k\u00f6rde i den obanade terr\u00e4ngen. Tacksamhet k\u00e4nner jag n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 de h\u00e4r m\u00e4nniskorna som fanns d\u00e4r.<\/p>\n

Filbunke<\/span>
\n1 – 2 liter opast\u00f6riserad fet mj\u00f6lk
\nHetta upp mj\u00f6lken till 70-90 grader – den skall inte koka
\nSt\u00e4ll fram det antal portionssk\u00e5lar du beh\u00f6ver. .
\nL\u00e5t mj\u00f6lken svalna till rumstemperatur
\nSlatta i en sked naturlig syra, fr\u00e5n g\u00e5rdagens filbunkeproduktion i varje sk\u00e5l
\neller en slatt sur mj\u00f6lk eller tv\u00e5 skedar yoghurt naturell
\nH\u00e4ll p\u00e5 mj\u00f6lk, t\u00e4ck sk\u00e5larna med ett lock och l\u00e5t dem st\u00e5 i rumstemperatur ett par timmar.
\nSt\u00e4ll dem sedan svalt och v\u00e4nta 12 timmar innan de serveras. – till dess de “stillnat”<\/p>\n

\"\"
Fj\u00e4lldans, 1950-talet<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Here we gather stories about Fl\u00e5ten –\u00a0 as told and written by its inhabitants and visitors over the past 70 years. Some in Swedish, and some in English. Betydelsefulla \u00f6gonblick av Ann-Mari Lundell N\u00e4r vi visste att v\u00e4rlden \u00e4r magisk av Maj Stoddard Fun\u00e4sdalen Part I by Ann Yee Gifts of the Mountains by Clint […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":231,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-442","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/442"}],"collection":[{"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=442"}],"version-history":[{"count":40,"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/442\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":589,"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/442\/revisions\/589"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/231"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tradgransen.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}